Känns som om jag snart kommer bli trebarns mamma. Min sambo och hans syster är som mina barn. Alla pengar läggs på dom så dom kan va nöjda, all tid och energi läggs på dom så dom kan va nöjda. Allt jag gör måste jag ta hänsyn till dom först. Och nu har jag en liten bebis påväg. Har så jävla ont i kroppen så jag gråter mig genom dagarna, orkar inte stå, orkar inte andas... orkar helt enkelt inte. Vill inge mer nu... varför ska jag va ensam i det här?

I remember when i lost my mind. It wasn't because i didn't know enough, i just knew to
much. Does that make me crazy? Yeah... maybe i'm crazy?

I'll make you crazy, just like me!