Jag hatar att det alltid är jag som ska ta allt ansvar, alltid jag som får ångest, alltid jag som måste bry mig...

Ekonomin,lägenheten,djuren,framtiden, möten mm.
Är helt jävla ensam, ångest dagarna i enda för att jag alltid måste oroa mig medans gubben bara glider runt och inte behöver bry sig i någonting alls..

Tycker man ska vara två om sånt här men jag är helt ensam...

Jag tycker inte om människor.
Jag rättare sagt HATAR människor.
Kan tex aldrig gå in i affärer utan att bli knäpp pga hur folk beter sig.
Finns ingen respekt alls någonstans och sen uppmärksamhetskåta tjejer och astuffa killar.
Jag vet att jag inte borde bry mig men vafan..

Tex när man går in på willys så står det två 12 åriga flickor och tittar på rakhyvlar och säger "undra om den här funkar att raka sig mellan benen med, jag bara älskar att vara renrakad" för att sedan snegla åt en killes håll för att titta om han hört deras överdrivna tonläge.

Jag hatar människor..
Jag är en sån som alltid säger vad jag tycker eller tänker. Tyvärr!
Folk gnäller om att folk alltid går bakom ryggen på dom. Sen kommer jag och säger precis som det är ( har ofta en trevlig ton och försöker även hjälpa till och förklara hur man kan göra det på ett bättre sätt )
Men nej då jävlar är det fel också!
Bestäm er för i helvete!
Vill ni vara runt ärliga människor som vill erat bästa eller runt folk som går bakom ryggen på er. Det blir ju gnäll vilket som!

Suck... Godnatt!

Imorgon ska min älskade vovvis kastreras, är så sjukt nervös!
Men skönt att det blir gjort.

Har så otroligt ont idag så det känns som om hela jävla underlivet spricker i småbitar så det gör nå så förbannat ont att ens röra sig just nu...
Är trött på detta nu... 9 veckor kvar sen kanske man blir lite rörligare!

Nu är det dags att vila efter maten eftersom jag har så ont och maten kom upp igen innan jag ens hade ätit klart.

Kill.me.now